Tittar ner i min kalender på jobbet. Ja, en sån där riktig papperskalender. Isabella har namnsdag den 30 sep. IsabellA?!
Isabelle finns inte i hela kalendern. Ja, förvisso..på min tid (från orden av en 80 årig dam) kan jag förstå att det inte hade inkluderats i den svenska kalendern. Jag var alltid ensam om att heta Isabelle i klassen och i den lilla skolan på 300 elever. Äntligen något som gjorde mig speciell, mitt namn!
Den där dagen var kommen. Jag sätter mig i estet bild och form-gymnasieklassen. De hälsar oss välkomna och har upprop; en himlans Isabelle innan mig ropas upp! men nej!! Det gick 2 månader, sedan slutade Isabelle. Så var det med det, det finns bara en Isabelle! (och låt mig tillägga att det inte var något utstötning från Isabelle som fick Isabelle att sluta, det var helt enkelt ödet ;-) ). Sen hade vi ju det där 90-talet också, som jag hade glömt av. En boom av en massa Isabelle. Låt oss nu alla vara överens om att med anledning av just min existens samt 13 624 st andra existerande Isabelle som lever i Sverige, är det nu dags att inkludera oss i kalendern!!!
7 minuter kvar på min lunch. Jag har hunnit slänga i mig en biff och haricots verts (som jag alltid glömmer hur man stavar.. haricon verts, harico verts....google, thank god), tagit en promenad genom den vackra allén på Karlavägen, och hunnit att återigen huka med ryggen framför datorn. Promenaden kanske skulle varit lite långvarigare?! Jag har fått order av min kiropraktor att röra på mig mer, sträcka på mig och ta mikropauser från skrivbordet. Om jag bara kunde lyda order. Independent Woman eller bara dålig karaktär, ja ni avgör! Ja tror starkt på de där orden som Destiny´s Child släppte på 90-talet. Oh yes. Independet woman.
Dags för lite seriositet igen. Nu kör vi. Trevlig vecka. Och släng fan in Isabelle i kalendern innan nästa fredag!!
